Vad var det jag sa...??!!

Jaha stickan var två streck.. ja jag tittade inte det var Andreas som fick göra det, men jag visste....

Alla dessa frågor i huvudet som cirkulerade, ska vi börja om, orkar man, vi får ju inte plats, jag är ju redan halvtids pensionär, pengar...mm

Bara praktiska frågor men sedan kom de känsliga frågorna som hur kommer detta lilla barn påverka oss i förhållandet, syskonen, vad säger släkten, är det friskt....

Andreas blev hur glad som helst & sa att detta kommer bli så häftigt, vi har ju två underbara barn innan som dessutom har önskat sig ett syskon. I alla fall så har Noah länge velat bli storebror..;) Och i allt illamående börjar man vänja sig vid tanken att bli trebarnsmamma!

Det jobbigaste i min grav. var ju min nupp/kub undersökning som blev helt åt skogen. De bedömer efter procent om barnet har hög risk att ha kromosomfel. De stoppar in ålder, vikt, hur många grav., och mäter barnets nackskinn med ett musklick på ett 12v litet foster, lägger in allt i ett dataprogram som blandar allt och får fram din risk. Är det över 1/250 är allt finfint, men under så är det läge för fostervattenprov. Vad jag fattar är det lite lottospel över detta!

Vi fick 1/8!!!! Väldigt hög risk, det blev som att ramla ner i ett hål... Vi som skulle berätta för barnen. Ja då var det bara att vänta på att få göra Fvp i v16 och sedan vänta på ett svar som man måste veta vad du ska göra med.....

De flyttade fram tiden och samtidigt våra våndor ett par dagar, men sedan blev det av. Det blev fem stickhål i buken på mig. De vill ge upp efter fjärde men fortsatte när de såg mig nästan bryta ihop, så sen gick det. Svaret skulle komma inom en vecka sa de, men även där blev det fel. Det tog 12 dagar o flera samtal från oss och en jättesnäll barnmorska som ringde till labbet o kollade för oss- det var normalt!!

Den dagen kom jag hem och Andreas hade gjort en underbar middag, tänt ljus både inne o ute. Vi skulle ju berätta för barnen!! Jag hade smsat alla våra nära o kära som hade följt oss dessa tråkiga veckorna av ovisshet. Ett stort tack till er alla om vi inte har varit tydliga där!

Barnen blev överlyckliga och flög upp och kramade mig...nåja magen var det väl ...men vilken lycklig dag det var !

Älskar er alla pöss