Då är man såld... Denna första tiden som aldrig kommer tillbaka går ju så fort som alla vet. Det är ju livets gång men ibland bara man vill stoppa tiden...
Jag snusar fortfarande på de stora barnen oxå såklart;) det är nåt jag aldrig kommer sluta med! Det jobbigaste kommer väl när man är en pinsam morsa som vill kramas...Usch o fy!
Jag lyssnade på en konversation som Noah hade med Felicia, killen som fortfarande är rolig med sina uttryck.
N-Vad är Angelina Jolie känd för? (Han hade sett min Amelia där hon är på omslaget)
F-Hon är skådespelerska.
N-Aha, e hon svensk?
F-Nä
N-aha är hon "U S Ask"?
F-A ...typ
N-Varför är hon med i en svensk tidning då?
När han gick på dagis skulle han köra alla fröknarna till Liseberg i en röd Ferrari, som vi tydligen hade i garaget...!!?
Han har ganska mycket funderingar denna sonen.;) Han har hängt upp sig mycket på att vi inte är gifta jag och Andreas. Han har ofta frågat när "Vi" (hela familjen) ska gifta oss. Som han sa till sin fritidsfröken när han frågade om hon var gift..(det har hon varit i 25 år) Hon svarade ju ja...
-Då får man inte skilja sig på minst 20 år!!
Min son har lite separations ångest tror jag..
Vi hade väl tänkt att gifta oss för länge sedan..men ni vet hur tiden går... snart 17 (!) år...
Mammastatus:Kär i sina barn, klippt gräset, promenerat, det är väl värt minst två kakor till kaffet....??
Längtar efter Andreas som inte har semester förrän i Augusti:((
De är underbara de små liven och var tid har sina funderingar. Just nu funderar Ebba 8 ½ år på var hon skulle bo om jag & Robert skulle skilja oss. Hon verkade nöjd med svaret att i så fall skulle hon bo lika mycket hos båda, hrm. Vetinte vart hon fick det ifrån :-S
SvaraRaderaFörstår din längtan, min semester börjar nu och Robert som varit själv med barnen i två veckor tycker inte att han haft någon semester än...
kram
Ja, det är en härlig känsla med den kärleken...Det bästa är att den består även om barnen vill omforma den lite med åren....Som sagt, detta med närhet..., det blir ju lite pinsamt...Å vart tar åren vägen? :)Det är så konstigt för VI blir ju inte äldre?! :) :) :)
SvaraRaderaJa, du underbara. Vad gör man inte för sina barn? Jag har rest en resa som jag aldrig utsatt mig för om det inte varit för barnen...Jag vann, men segerns sötma finns inte. Det enda jag kan konstatera är att segrar gör den som inte startar krig...Å det stämmer oftast...Å skam den som ger sig!
Min känsla när jag ser din fina familj är så skön. Jag är glad för din och eran skull för det ni lyckas med och det ni har!!!
Stor kram fån en väninna som tränar på att längta efter sina barn i en ekande tomhet. Snacka om blandade känslor. Vi föräldrar är inte precis bäst på att ta hand om oss själva så det är inte lätt att veta hur man gör..., eller hur? :)/ Annelie
Nä man kan inte veta hur vindarna vänder med livet... och Annelie fortsätt att kämpa du är värd det bästa för dig och dina barn....
SvaraRaderakrammmmmmmmarr Maria